An Open Mind

Igår efter jobbet skynade vi oss för att hinna till bageriet innan det stängde klockan 18. När vi kom fram (ungefär 17.45) fick vi höra "om ni tar ett visitkort där så kan ni ringa till "namn" och "namn" och höra om våra tårtor". Jahap. Det var bara till att knalla hemåt. Det som var bra var att hon sa att de kunde göra ganska mycket så som vi ville ha det. Det känns bra! Vi tog bussen från lilla essingen och hoppade av fridhemsplan. Jag hade tänkt bjuda Mr T på middag efter det och vi försökte verkligen hitta ett bra ställe att sätta ner våra rumpor på. Men allt var fullsatt på uteserveringarna (så klart! Det var hur fint väder som helst). Tillslut sa vi att vi nog ändå skulle gå hem och laga mat. Så blev det. Och det var nog bra för efter någon halvtimme/timme blev det grått ute och inte alls lika fint som innan. Det blev som sagt inget tårtprat igår men kanske att Mr T får tag i dme idag och kan komma fram till något.

Det är ljuvligt, underbart, färgsprakande och.... jag hittar inte ord för hur fantastiskt det är ute just nu. Värmen, dofterna, blommorna, solen och gräset. Jag älskar att strosa till och från jobbet i grönskan och andas in frisk luft. Egentligen skulle jag vilja slänga mig i gräset och ligga där hela dagen. Det går ju tyvärr inte. Men snart... när jag får semester...

my daughter, winnie. from jared hogan on Vimeo.

Dagens morgon var alldeles underbar. Det är en röd dag och det iinebär ledighet för många. Jag jobbar idag och får möjligheten att vara ledig imorgon istället. Det är en markant skillnad på de vanliga dagarna och de röda dagarna. Det är liksom som att hela staden sover (och det gör den antagligen också) Jag går ner i tunnelbana, nästan inte en människa. Det är tyst och lugnt. Jag åker i tunnelbanevagnen. Behöver inte stå och trängas utan har gott med plats och man hör tydligt dunkandet och gnisslandet från spåren. Jag går av och den rusning som brukar infinna sig när folk kliver av existerar inte. Folk lunkar fram och nästan släpar fötterna efter sig. Jag strosar mot jobbet på gatan på Östermalm. Inte en människa...Ljuvligt! Jag går mot SVT:s entre och går så nära dörren att jag nästan slår i näsa. Försöker med "Sesam öppna dig" och inser att det är röd dag. Ingen där. Jag tar fram mitt fina vita kort som ger mig möjlighet att komma in. In innanför dessa väggar. Blippar mitt kort, slår in koden och simsalabim är jag inne. Det är tyst. Tyst och tomt. Skönt. Det är faktiskt inte så dumt att arbeta på röda dagar. Ibland...

Lika som bär...?

Så var det måndag igen. I fredags var det valborg, vilket jag till en början helt glömt bort. Jag och Mr T gick efter jobbet ner till centrum och köpte present som vi skulle ha med på lördagen. Sen gick vi och åt Thai-mat, mums! Tanken vara att vi skulle tittat på brasan i centrum men vi orkade inte vänta till klockan slagit 21 (vi tyckte det var väldigt sent att sätta igång elden, tänk på alla barnfamiljer...) så vi gick hem istället och tittade på Avatar på projen. Bra film.

I lördags var det 60-års kalas som stod på agendan. På förmiddagen var det städning för min del och byte av däck för Mr T:s del. Skönt att få det gjort. Sen bar det av mot Mr T:s ena kusin som skulle ha överraskningsfesten hemma hos sig. Det var jättetrevligt och hon blev jätte överraskad! Precis som det ska vara på en sådan fest.

Igår fixade vi med smågrejer i köket och jag satte upp sladdar så dem inte låg över hela golvet. Vi var iväg och köpte en systemkamera och lite annat, verktyg och dörrmatta bland annat. En effektiv dag. På kvällen var det Brf-möte för min del i 2 och en halv timme (som jag tror kunde minskas till 1,5 timme med lite mer effektivitet...).

Och så var vi då på måndag igen. Vilken redogörelse. Inte den roligaste läsningen kanske, men än dock.