An Open Mind

Igår var vi på dans trots att jag kraxade värre än en kråka. Mr T fick dock hålla hårt i mig för jag var totalt urflippad. Jag skrattade mig igenom hela passet, vilket i och för sig är roligt, medans Mr T tålmodigt försökte få oss att få in de nya stegen. Stackars krake. Det är inte lätt när Fredrika väl har flippat.

Våran lilla ängel, Jersey, var som vanligt otroligt välkomnande när vi sent om sider kom hem. Jamar i högan sky och stryker sig mot allt som går, allt för att visa hur mycket hon saknat oss. Men man ska inte tro att "jag har saknat er" innebär samma sak som "klappa mig och gosa med mig". Nej. Jersey är en väldigt speciell liten kisse som bestämmer under vilka premisser detta ska gå till på. Har man klappat henne två gånger över ryggen tycker hon liksom att det räcker. När handen kommer farandes den tredje gången gäller det att göra den snälla klappen snabbt om man inte vill ha ett varnande hugg efter handen. Jag älskar henne för att hon är sådan. Speciell.
Något som jag ofta skrattar åt men som jag också blir lika skärrad av är när kissen sitter under tvättstället i väntan på att lamporna släcks då det är läggdags. På väg in till sovrummet tar hon satts och gör ett av sina världsberömda hopp med underskruv (eller något... jag hinner sällan se) och snuddar vid ens ben för att sedan ta en snabb kurva och pumpar allt vad hon orkar för att komma undan. Denna händelse går väldigt snabbt och upprepar sig så fort torkställningen hamnat ute i hallen på väg in till sovrummet. En påfrestande men som sagt också rolig, när man är på humör, övning precis innan läggdags. Hon är galen och otroligt söt. Jag älskar henne.

Time to work hard, real hard...