An Open Mind

Idag är det underbart väder och det får mig att tänka på låten "sommaren är kort" med textraden "inte ett moln, så långt ögat kan nå". Härligt härligt. Trots min grava förkylning hade jag bestämt med min kära loppis shoppoholic (visade det sig senare) M att gå på den stora loppisen. Jag är egentligen ingen loppismänniska men tycker att en äldre stil skulle passa i vår nya sommarstuga. Jag har därför bestämt mig för att gå på lite loppisar för att se om jag kan hitta lite prylar att blanda med det nyinköpta för att få rätta stilen. Vi strosade dit i solen och det var alldeles lugnt och skönt. Men vad är det där, frågade vi oss när vi började närma oss lokalen. Efter några snabba ordväxlingar kom vi fram till att det var en kö. En KÖ! En kö till en loppis. Och det var inte en liten kö heller. Den riktigt slingrade sig bort runt kröken. Jahaja. Det var bara att ställa sig och invänta sin tur att få kliva in i lokalen. Bakom oss står en kvinna som börjar prata med oss. Hon berättar att hon är en trogen loppisbesökare och att hon har huset fullt hemma. Jag kan då inte låta bli att tänka "vad 17 gör hon här nu då. Ska hon köpa på sig ännu mer". Men jag hejdar mig innan jag hinner haspla ur mig nägot dumt. Kära M ser ut att ha funnit en shoppingkamrat. Kvinnan berättar även att det kostar 20 kronor i inträde. "Det var det värsta" tänker jag men håller mig åter från att säga något klumpigt, 20 kronor är ju trots allt inga pengar...

Väl framme vid ingången får jag spräcka min stora peng och kommer så in i lokalen. Jag går fram till en trappa och vad får jag se. Ett HAV av bord med prylar både högt och lågt. M blir lyrisk och nästan springer ner för trappan och jag försöker med min förkylningsvärk i kroppen hänga på. Väl nere bland borden kan jag riktigt känna den hysteri som finns runt omkring mig och jag får verkligen hejda mig för att inte ryckas med. M är nu borta sedan länge och står antagligen och fingrar på en ny lampa (vilket hon har en liten fettish för). Efter 2 timmar bestämmer vi oss för att röra oss hemmåt, eller ja, jag bestämmer att det är dags för oss att dra oss. Jag har lyckats införskaffat 3 plåtburkar och har en kasse med dem i. När vi så ska samla ihop M:s kassar blir jag lite förbryllad. Är a lla dessa kassar verkligen hennes eller har hon råkat få med sig någon annans också i all hast och hysteri. Nehejdå. De är alla hennes och hon har också ett fotbollsspel att ta med sig hem. På väg hem går vi alltså med sex kassar och ett fotbollsspel som är kära M:s fynd och själv har jag min lilla ensamma kasse. Jag inser att det var väldigt bra att jag höll fast vid att hon inte skulle köpa den tavla hon sett och så gärna ville ha med sig. Oj oj oj. Här snackar vi shoppingrunda.

Måste dock stolt visa upp mina tre fynd som ska få bo i vår nybyggda stuga.