Påsk i Dalarna
Nu är vi nära påskäggen och påskmaten. Idag bär det av mot Dalarna för min del efter jobbet. Men det betyder inte att jag är ledig imorgon. Nej imorgon ska jag till Siljansäs skola där jag gick på låg- och mellanstadiet. Där ska jag göra unika webbklipp till Bolibompas webb. Det ser jag fram emot. Tror det kommer bli riktigt roligt, bara inget strular med tekniken... Jag har inte varit i den skolan på ungefär 15 år så det ska bli kul att se hur det ser ut nu. Om det är samma-lika eller omgjort.
Det är alltid med blandade känslor jag kommer tillbaka till Siljansnäs. Den här gången ska jag träffa en person som jag inte träffat på väldigt länge. Det känns roligt och spännande att höra hur hon har det idag. Jag tycker att livet är intressant. Vilka vägar man tar, hur det runt omkring oss påverkar osv. Jag tror nog på att allt har en mening. Om något inte blir av är det meningen att något annat ska korsa ens väg och om detta något blir av så var det tänkt så. Man får helt enkelt göra det bästa av situationen man befinner sig i. Okay, det här blev väldigt flummigt och diffust...
På vägen till jobbet idag kom en man ikapp mig och frågade vad jag jobbade med på SVT. Han hade sett mig i korridorerna och sett att vi går samma väg till jobbet. Jag blev väldigt förvånad men också väldigt glad över att en människa så lätt kan ta kontakt och starta ett samtal. Han var för övrigt väldigt trevlig och det visade sig att han arbetat länge på SVT. Jag önskar ibland att jag själv kunde förmå mig att göra samma sak. Men när jag får en impuls av att vilja göra något liknande stoppas jag ofta av vad som skulle kunna hända. Jag är helt enkelt för feg. Jag må vara social men så pass social är jag tydligen inte. Jag har inga problem att gå fram och fråga något om jag har ett ärende och i mitt yrke är det heller inga problem. Det är i privata sammanhang som det stoppar mig. Jag är antagligen rädd för att få ett nej. Ett nej tack i form av en utskällning, ett ointresse eller liknande. Jag vet inte hur pass troligt det skulle vara att det blev så men oron finns där och det gör att jag inte utsätter mig för det. Kanske jag ska försöka mig på det... bara för att trotsa min oro... helt enkelt gå fram till någon jag sett vid något tillfälle och starta ett samtal. Man kan faktiskt få ut mycket av en spontan diskussion. Något att fundera vidare på...
En parantes: Jag känner verkligen att mitt journalistiska ajabajja finger kommer fram när jag skriver "man" hela tiden men jag vill hålla allt väldigt öppet och väljer därför ofta att skriva man istället för jag/andra/den osv i min blogg. Ni som är journalister och sitter och pekar med det envisa fingret får allt ha överseende med detta...
Ät mycket god mat, gott godis och drick god dryck i helgen! Har ni tråkigt så ta en svängom till denna klassiker:
Fågeldansen
skulle ni tröttna på den så har vi alltid denna:
Balongdansen (Varning för naket!)
GLAD PÅSK!
Det är alltid med blandade känslor jag kommer tillbaka till Siljansnäs. Den här gången ska jag träffa en person som jag inte träffat på väldigt länge. Det känns roligt och spännande att höra hur hon har det idag. Jag tycker att livet är intressant. Vilka vägar man tar, hur det runt omkring oss påverkar osv. Jag tror nog på att allt har en mening. Om något inte blir av är det meningen att något annat ska korsa ens väg och om detta något blir av så var det tänkt så. Man får helt enkelt göra det bästa av situationen man befinner sig i. Okay, det här blev väldigt flummigt och diffust...
På vägen till jobbet idag kom en man ikapp mig och frågade vad jag jobbade med på SVT. Han hade sett mig i korridorerna och sett att vi går samma väg till jobbet. Jag blev väldigt förvånad men också väldigt glad över att en människa så lätt kan ta kontakt och starta ett samtal. Han var för övrigt väldigt trevlig och det visade sig att han arbetat länge på SVT. Jag önskar ibland att jag själv kunde förmå mig att göra samma sak. Men när jag får en impuls av att vilja göra något liknande stoppas jag ofta av vad som skulle kunna hända. Jag är helt enkelt för feg. Jag må vara social men så pass social är jag tydligen inte. Jag har inga problem att gå fram och fråga något om jag har ett ärende och i mitt yrke är det heller inga problem. Det är i privata sammanhang som det stoppar mig. Jag är antagligen rädd för att få ett nej. Ett nej tack i form av en utskällning, ett ointresse eller liknande. Jag vet inte hur pass troligt det skulle vara att det blev så men oron finns där och det gör att jag inte utsätter mig för det. Kanske jag ska försöka mig på det... bara för att trotsa min oro... helt enkelt gå fram till någon jag sett vid något tillfälle och starta ett samtal. Man kan faktiskt få ut mycket av en spontan diskussion. Något att fundera vidare på...
En parantes: Jag känner verkligen att mitt journalistiska ajabajja finger kommer fram när jag skriver "man" hela tiden men jag vill hålla allt väldigt öppet och väljer därför ofta att skriva man istället för jag/andra/den osv i min blogg. Ni som är journalister och sitter och pekar med det envisa fingret får allt ha överseende med detta...
Ät mycket god mat, gott godis och drick god dryck i helgen! Har ni tråkigt så ta en svängom till denna klassiker:
Fågeldansen
skulle ni tröttna på den så har vi alltid denna:
Balongdansen (Varning för naket!)
GLAD PÅSK!
Kommentarer
Trackback
