"Pokad" på riktigt
Mötet med barnen på Siljansnäs skola blev väldigt roligt. Det tar alltid längre tid än man tänkt sig att filma men tillslut blev jag klar med de cirka 30 barnen. Det är väldigt annorlunda att komma till en skolan och vara en "kändis" i deras ögon. Vid lunchen fick jag frågan
- får jag ta på dig?
Något som man brukar skämta om att man säger, men här var det på fullaste allvar, för när en av dem hade petat på mig var de andra inte sena att hänga på.
- Jag vill också ta på dig!
Vad svarar man på detta. "Ja visst, kläm på bara"... inte riktigt. Jag skrattade nog mest och försökte starta ett nytt samtalsämne. Jag gjorde en liten "give me five" för att undvika de petande små pekfingrarna och lyckades i alla fall avvärja några. Visst är det charmigt men liiite konstigt. Känns ungefär som att jag var en levande facebook och blev "pokad" av en massa människor.
Efter besöket på skolan var det full kareta in till Leksand för att träffa en gammal vän. Jag blev ju dessvärre försenad till vår träff men vi hann i alla fall sitta och uppdatera oss om lite av vad som hänt de senaste typ... 15 åren. Börjar det inte bli skrämmande när det är 15 år sedan man träffade någon från grundskolan. Hu vad jag känner mig gammal när jag tänker så. Men jag blickar tillbaka på en kommentar jag fick från en av lärarna på Siljansnäs skola idag. Hon frågade hur gammal jag var nu och sa efter att jag gett henne svaret att jag hunnit med väldigt mycket för att vara i min ålder. När man ser det så känns det inte som att tiden bara har försvunnit i alla fall. Jag har faktiskt gjort något med den.
Nu ska jag pusta ut och vara sällskaplig med familjen.
Tjing!
- får jag ta på dig?
Något som man brukar skämta om att man säger, men här var det på fullaste allvar, för när en av dem hade petat på mig var de andra inte sena att hänga på.
- Jag vill också ta på dig!
Vad svarar man på detta. "Ja visst, kläm på bara"... inte riktigt. Jag skrattade nog mest och försökte starta ett nytt samtalsämne. Jag gjorde en liten "give me five" för att undvika de petande små pekfingrarna och lyckades i alla fall avvärja några. Visst är det charmigt men liiite konstigt. Känns ungefär som att jag var en levande facebook och blev "pokad" av en massa människor.
Efter besöket på skolan var det full kareta in till Leksand för att träffa en gammal vän. Jag blev ju dessvärre försenad till vår träff men vi hann i alla fall sitta och uppdatera oss om lite av vad som hänt de senaste typ... 15 åren. Börjar det inte bli skrämmande när det är 15 år sedan man träffade någon från grundskolan. Hu vad jag känner mig gammal när jag tänker så. Men jag blickar tillbaka på en kommentar jag fick från en av lärarna på Siljansnäs skola idag. Hon frågade hur gammal jag var nu och sa efter att jag gett henne svaret att jag hunnit med väldigt mycket för att vara i min ålder. När man ser det så känns det inte som att tiden bara har försvunnit i alla fall. Jag har faktiskt gjort något med den.
Nu ska jag pusta ut och vara sällskaplig med familjen.
Tjing!
Kommentarer
Trackback
