Tiden räcker inte riktigt till
En djupare fundering...
Hur kommer det sig att man aldrig tycker att tiden räcker till? Även om man hunnit mer än mängd ärenden så är det ofta något man inte har hunnit med. I grunden är det nog en slags prestationsångest, att man ska hinna med så himla mycket varje dag. Jag vill helst att det jag gör skulle varit gjort igår. Jag är helt enkelt otålig. En egenskap som är både bra och dålig. Bra för att det gör att jag får saker gjorde men dålig eftersom man sällan är nöjd. Det finns ju alltid något mer man kan göra. Och då skyller jag ibland på tiden. Det är ju absolut inte så att jag "gör för mycket" utan det är tiden det är fel på... Eller?
Ibland måste man ta ett steg tillbaka och titta på saker på avstånd för att inse att problemet ligger nämare än vad man tror. Det är ju jag som behöver ändra på min syn på vad som är rimligt att man ska hinna med under en dag. Vissa dagar vore det bra om man inte hann med någonting alls i princip, utan bara vara. Men jag vill vara effektiv och därför blir det att jag försöker hinna med så mycket som det bara går, varje dag.
Folk pratar om att man ska leva i nuet och jag förstår meningen med det. Men det kan också tolkas som att man ska göra så mycket som det bara går för man vet aldrig hur morgondagen ser ut. Något som definitivt kan göra en stressad. Jag kan inte låta bli att vara nöjd när jag gjort en sak extra utöver det jag skulle. Jag kan inte låta bli att tänka "om jag skyndar mig med det här så hinner jag med det där också". Så jag fortsätter med min fina resonemang. Tiden räcker inte riktigt till...
