An Open Mind

Igår åkte jag och Mr T till cykelringen för att kika efter en ny cykel till Mr T. Ett besök som gjorde mig befriad när det gäller att ligga i på pedalerna. Det är nämligen så här att jag känt mig otroligt otränad och trög på min cykel på väg till jobbet och jag fick svaret på varför. Det är inte att jag är sämre än alla andra på att cykla oxh heller inte att jag är mycket svagare. Tydligen är det mycket trägare att cykla med en mountainbike än en vanlig cykel, mycket tack vare de tjockare/bredare däcken med dubb. Varför har jag inte fått denna information tidigare. Som jag kämpat mig upp för alla backar medans alla runt omkring mig glider förbi och ser helt oberörda ut. Själv får jag stanna på toppen av backen, röd som en tomat för att få i mig några klunkar vatten innan jag kan trampa vidare. Men nu vet jag varför. Så min nya grej är att spana efter alla som åker om mig och kikar vad de har för slags däck på cykeln och idag vart det många nöjda nickanden med tänket "jo-jo minsann, du åker mycket snabbare än mig för att du har smalare däck utan dubb". Och till min stora glädje fick jag idag åka om två killar i kostym som "finåkte". Vilken revanch! Eller ja... det kändes i alla fall bra att jag kunde ta mig om någon, om än med flåset i halsen.
Hur som helst så känner jag mig befriad. Det är okay att jag flåsar mer än de andra. Det är okay att jag blir omkörd flera gånger på vägen mot mitt mål. För jag har en mountainbike!

Tjing!