Trött men nöjd

vilken helg det har varit! Helt galen! I fredags var jag ju på Kristallengalan. Helt tokigt roligt var det! Jag dabsade så att min klänning var dyngsur när jag trillade innanför dörren hemma vid 2 snåret. Jag förundras dock över folk som inte har lärt sig att hälsa på andra människor man känner igen. Varför tro att man är så mycket viktigare än någon annan att man inte kan hälsa, det kommer jag nog aldrig att förstå. Tack alla som INTE är så!
Jag pratade för övrigt med "Simon and Thomas" Simon om min snart 90-åriga svärmormor som är överförtjust i dem och deras program. Han bad mig "give her our best regards" så det ska jag självklart göra!

På lördagen var det bröllop då en av Mr T:s kusiner gifte sig. Väldigt trevligt! God mat och trevliga människor. Det blev en del dans även denna kväll, men som tur var kom jag inte hem med dyngsur klännig igen...

Tjejmilen! Söndagen innebar tjejmilen. Jag powerwalkade/sprang tjejmilen! Det var riktigt roligt. Nu har jag min medalj som jag kan titta på och säga till mig själv "Yes you can!". Jaa, jag gjorde det faktiskt. Trots magsmärtor och enorm trötthet efter två dagars fest. Vi firade med att gå och äta indiskt efterråt.

Tjing!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0