An Open Mind

Igår hade jag en jätte trevlig start på kvällen med Klara. Vi gick och kikade i en bröllopsbutik och jag provade några klänningar. Ett par av dem kändes fina. Men jag tror inte att vi hittat DEN än. Sen gick vi till Sabai-sabai och jag bjöd på middag. Jätte gott och jätte trevligt! Tack Klara! Efter det åkte vi båda hemåt, jag till mitt och hon till sitt. Jag såg till att skaffa mig ett sådant där "access"-kort (sl-kort) som är refill. Så nu är även jag modern och inte en sådan som kör det "gamla"-sättet med papperskort man drar. Nu säger det "blipp" när jag trycker kortet mot plattan och går igenom spärrarna. Lovely! Känner mig som en kvinna på 2000-talet.

Det blev till att slänga sig framför ett avsnitt av Desperate Housewifes när jag kom hem. Säsongsavslutning tydligen. Sen bar det av mot sängen. Jag kunde inte hjälpa att jag kände mig lite nedstämd. Något som inte kändes bra, eller egentligen flera saker. Jag kände att jag inte trivdes stormbra på jobbet. Jag kände mig ledsen över situationen med min familj och uppe på det kände jag bara att jag var... "fel" i kroppen. Riktigt ledsen var jag. Det var skönt att ha Thomas som kramade om mig. Kändes liksom liiite bättre då. Imorse när jag vaknade kände jag mig fortfarande inte så glad... jag känner att jag behöver ett lyft, lite pepp. Det är liksom inte alltid så lätt att försöka vara en glad och positiv människa när man inte blir bemött med samma attityd. När man hela tiden ska behöva fråga om man "får vara med" och känna att man egentligen inte får det men bara för att jag frågade så är det klart. Väldigt flummigt jag vet, men vill verkligen inte måla ut någon/några/något i onödan. Jag känner mig som sagt bara väldigt ledsen. Hoppas på att dagen har något positivt att föra med sig.

Tjing!