An Open Mind

Idag träffade jag en av mina vänner inne i stan för att gå på loppis. Jag är egentligen inte så mycket för att handla på loppis själv men tycker att det kan vara roligt att kika och någon gång kan man ju faktiskt lyckas hitta ett fynd. Min kära vän lyckades hitta en hel del fynd, vilket jag så klart tycker är väldigt roligt. En av de fynd hon gjorde kunde jag faktiskt tänka mig att köpa själv. Det var en gammaldags sockerlåda i trä. Ja en sådan man fraktade socker i förr... måste det ha varit... ja, fin var den i alla fall.

Varför jag inte är hång på att fynda gamla grejjer är mestadels för att jag är rätt äckelmagad. Alltså jag tycker inte riktigt om att ha saker i mitt hem som andra människor använt innan. Kanske låter löjligt, men så är det. Men jag har full förståelse för de som köper saker på loppis till sitt hem. De tycker antagligen precis tvärtom, att det är det som är charmen. Det ställe som jag inte har lika svårt att fynda på loppisar till är landställen. Där hör det liksom till att det ska vara lite gammaldags. Så egentligen handlar det nog mer om en inredningsstil än att vara äckelmagad. Att man kan tycka att en del saker passar på vissa ställen men inte på andra. Jag tycker det är jätteroligt att komma hem till människor som inte har samma stil och utseende på sitt hem som jag själv har. Det ger inspiration! Helt plötsligt tycker man att något är otroligt fint som man tidigare tyckt varit otroligt opassande. Eftersom inredning ligger mig varmt om hjärtat tycker jag det är väldigt kul att höra hur folk tänker om de olika saker de har i sitt hem. Varför har man valt att köpa just den lampan eller hur tänkte man när man valde att ställa just den kakburken på hyllan i hallen?

Så på frågan "att fynda eller att icke fynda" tycker inte jag att det finns något rätt svar eftersom det i grunden handlar om tycke och smak. Själv väljer jag att fynda när det faller mig i smaken.

Tjing!