An Open Mind

Imorgon är det en stor dag. Det är nämligen dags att börja cykla till jobbet. Jag har egentligen aldrig haft nära till jobbet utan behövt ta mig dit med hjälp av bil eller kommunal transport. Men nu är det alltså dags. Jag bor så pass nära jobbet att det inte borde ta mer än 30 minuter för mig att cykla dit. Observera borde! Jag får väl återkomma när jag vet hur nära sanningen min gissning ligger... hur som helst så känns det som något jag inte varken kan eller vill undvika. Det är "gratis" motion och väldigt miljövänligt! Kan det bli bättre. Dessutom har jag två cyklar varav en sprojlans ny och knappt använd, vilket jag inte borde skrika ut utan snarare skämmas för. Cykeln är nämligen en gåva från min kära Mr T. En cykel han slet hårt för att få tag på och ge till lilla mig. Kanske inte har visat min tacksamhet och glädje speciellt bra genom att ha den stående i cykelstället. Det är nog heller inte smart att använda sig av det fina knepet "Jag är så rädd om den så jag vågar inte använda den".. En cykel är ju ändå ett fortskaffningsmedel och ska användas. Så jag känner mig faktiskt väldigt glad över att jag nu har hittat ett sätt att använda den flitigt på! Alltså ännu ett plus för att cykla till jobbet. Hoppas bara att min positiva anda håller i sig när snön yr och regnet faller en vanlig svensk vårdag.

Tjing!