Världens starkaste man

Magnus Samuelsson. Så har jag förstått att han heter och han var här, i Bolibompas studio, idag. Självklart var jag tvungen att springa ner för att ta en autograf och ett foto av oss båda tillsammans, man blir inte yngre än vad man gör sig och just vi det tillfället kände jag mig ungefär som 4 år. Även om jag träffat honom ett flertal gånger tidigare under mina besök i Lets Dance studion så blir det ändå så löjligt när man ska be någon om en autograf. Vad är det som händer? För mig förknippas autografen med något barnsligt... men varför egentligen? För att det är barnsligt? Kanske... hur som helst så brukar jag lyckas ta mig i kragen och bara göra det. Den här gången hade jag med mig en kollega som jag lite fint kunde dra in i diskussionen när jag bad om kråkan.

- "Min kära kollega här vågar inte fråga dig om autograf så jag tänkte be dig om en till henne också".

Blev det verkligen bättre av denna kommentar?... Tveksamt... Hur som helst så har jag den nu och eftersom min kollega var först ut med att fråga om foto var jag inte sen att hänga på. Det är ungefär som när något är gratis, det gäller liksom att passa på. Ta så mycket man kan... Ja jag vet att jag är....SPARSAM!

(Ett sätt att lyckas få något gratis verkar vara det här: http://www.youtube.com/watch?v=1JynBEX_kg8&NR=1)

Hur som helst så är han väldigt stor men också väääldigt trevlig och snäll. "Den som är mycket stark måste också vara mycket snäll" som Pippi Långstrump säger. Väldigt trevligt sagt!

Och så här blev resultatet av bilden: (behöver jag tillägga att det inte var planerat?)

På bilden Världens starkaste man Magnus Samuelsson. Bredvid är jag.

Idag är det dans på schemat. Jag och Mr T ska iväg på vår tiodans och därmed också träffa (apropå ovanstående) Magnus konkurrent Tobias. Nu har det återigen gått två veckor sen senaste gången. Först var både jag och Mr T borta och förra veckan åkte jag hela vägen dit bara för att få höra att dansen var inställd då Helena och Tobias skulle träna inför Lets Dance finalen. Lite småjobbigt var det. Men tredje gången gillt då...

Nu är det dags att köra vidare. Tjing!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0