Babysteps
När det är något i livet som känns svårt och som man har svårt för tänker jag att det gäller att ta babysteps. Ta ett steg i taget om man egentligen inte vågar. När man är rädd för att slänga sig ut i något som känns som ett stort mörkt hav som kommer att sluka en. Men jag tänker att om jag tar ett djupt andetag och tar ett litet steg i taget kommer det inte att vara lika jobbigt eller svårt. Det gäller också att inte känna sig ensam utan att ha någpn eller några som man känner följer med en som en trygg och stark fallskärm bakom som man kan fälla ut om man känner att man behöver det. Kanske åter låter väldigt flummigt men jag försöker beskriva lite av hur det känns inom mig just nu utan att för den delen säga för mycket. Det viktiga är att inte känna sig ensam när något är jobbigt, att man har människor omkring sig som man tycker om och som tycker om en tillbaka.
Igår gjorde vi ingenting på lägenheten, jag och Mr T. Vi tog en kväll "off". När jag kom hem hade mannen i mitt liv dukat fram middag med förrätt och levande ljus. Honey I love U so! Fantastiskt skönt att komma hem till när allt känns jobbigt. Han är ett sådant otroligt stöd och får mig alltid att känna mig trygg och säker. Jag behöver bara se honom så känner jag mig trygg. En fantastisk känsla.
Tack för mina nära och kära, för dem som gör mig trygg!
