Köket har nu en vit skrud

Jo då, så var det onsdag. Igår gick jag på stan för att försöka hitta lite presenter efter jobbet. Lyckades sådär måste jag säga. Tänk att en stad full med så många butiker inte lyckas ha något som jag tycker passar... Det skulle införskaffas en födelsedagspresent till min pappa och en till min ena kusin. Sen är det ju fars dag snart också. Det jag plötsligt insåg igår när jag siktat in mig på att hitta något till min kusin var att jag faktiskt gått och blivit "gammal". Hon fyller nu 10 år och jag hade tänkt köpa något i klädväg och gick från butik till butik och tummade på de olika kläderna. Efter att ha avverkat flera butiker flög tanken in i huvudet, varför jag inte lyckas hitta något är för att jag bli osäker på varje plagg jag tar på. Vad är det som är "inne" i den åldern och har hon kanske hunnit skaffa sig en stil. Plötsligt kände mig lite gammal som inte hade koll! Vad är det "ungdomarna" i dag har på sig!? Det slutade med att jag var tvungen att ringa min kusins mor för att fråga hur det låg till. Hade hon någon speciell stil? Vad gillade hon, stora tröjor, små tröjor, byxor, kjolar, shorts?! Som tur var svaren enkla och jag hittade till slut något jag är väldigt nöjd med. Men vad är det som händer! Har jag gått in i någon ny "fas" där jag ungdomarna inte innefattar mig själv längre... svaret är nog... ja. Allt är så klart relativt.

När jag efter min "shoppingtur" på stan kom hem blev det sushi och sedan satte jag igång med att slipa väggen i köket för att sen gå på med sista lagret (hoppas jag) vit färg. Kändes riktigt bra när det var klart. Sen slängde jag mig i soffan och åt en blodgrape och kikade på tv. Men inte så länge för jag var så trött!
Idag ska jag efter jobbet åka till Mary och äta middag. Trevligt trevligt! Synd bara att hon bor så långt ifrån. Men det dröjer inte allt för lång tid, snart bor hon nämligen närmare. Bara ett par månader kvar.

Har även införskaffat en julklapp åt Mr T idag. Skoj skoj! Jag hoppas och tror att han blir glad över den. Jag kan ju tyvärr inte berätta vad det är för det kan ju hända att han tar sig förbi här och läser och då är det liksom ingen överraskning längre. Så ni får hålla er till tåls till Julafton.

Tjing!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0