An Open Mind

Jag är verkligen så besviken! Jag hade sett fram emot helgen och allt vi skulle hinna med och flytta in på söndag. Platt fall! När jag kommer till lågenheten möts jag av ett betongdammlager över hela lägenheten. Det är inte sant! Jag går från rum till rum och blir bara mer och mer ledsen. Allt jobb vi lagt ner de senaste tre veckorna känns som bortblåst... jag ringer i halv panik till Mr T som säger att han är på väg hem och får titta hur illa det är. Han konstaterar också... det är illa! Jag blir så ledsen! Jag ställer mig med den trasa vi köpt för att göra rent taket i köket med innan vi ska måla där och skrubbar taket. Det känns lönlöst. Jag går in i badrummet för att skölja ur trasan och vad får jag se.. den hemska (försöker att inte använda för groteska ord) elektrikern har skitat ner hela badrumet som vi i fredags fick städat av städfirma för att slippa göra det själva. Ogjort arbete! Onödiga pengar. Försvunnen tid. Det känns lönlöst... just nu känner jag mig verkligen ledsen. Fy f-n för hantverkare alltså. Jag ber om ursäkt för mitt språk men jag har ta mig 17 blivit överbevisad vad gäller hur osmidiga och oarbetsamma och osmarta hantverkare är i år. Först sommarstugan och nu lägenheten. Jag är inte den som är den när det gäller att bli arg. Men nu ÄR jag arg. Nedrans klåpare... jag kan säga så mycket som att jag sa till Mr T "nu går jag". Och sen gick jag. Orkar inte se elendet längre. Punkt slut.

(Jag får be om ursäkt för det "agressiva" inlågget, men jag måste bara få ur mig lite av min ilska)