Spring, men stressa inte!

Just nu räcker inte tiden riktigt till känns det som. Det gäller att hinna träffa nära och kära, få klart lägenhet, jobba och städa. Tyvärr blir det så att bloggen blir ouppdaterad... Imorse kom elektrikern som ska fixa så det blir som vi tänkt i köket och i vårat badrum. Det kommer ta lite tid och det kommer antagligen kosta därefter men när vi nu ändå gör det är det lika bra att göra den ordentligt! Nu har jag sagt att jag hoppas på att kunna flytta in i lägenheten i två-tre veckor, men nu i helgen hoppas jag VERKLIGEN på det. Det beror så klart på hur långt vi kommer med golvläggning och målning och köksbygge osv. Mr T och min bror var i alla fall väldigt duktiga igår när de sågade ner en del av väggen in till köket. Öppningen mellan kök och hall känns så mycket öppnare nu än tidigare. Ikväll ska jag träffa mina vänner Em och Mary och äta middag, efter det bär det av mot Kallhäll och min gamla lägenhet för en sista check. Hade en städfirma där igår som jag hoppas gjort sitt jobb så jag slipper gå efter med trasan. Men jag är inte så orolig. Ska bli otroligt skönt att avsluta en del i hela flytten. Imorgon lämnar jag över nycklarna med både glädje och litet sting av sorg i hjärtat. Jag är självklart glad över att ha fått den såld och att jag nu får "bo på ett ställe". Men jag har ju ändå haft bostaden många år så det är klart att det känns tråkigt att lämna den. Men nu passar den inte in längre, så enkelt är det. Igår var jag ute och åt middag med Klara och vi pratade i massor. Vi bestämde oss för att ta en promenad i Humlegården efter och när vi var på väg ut från parken igen låg det en kille, inte alls gammal, och gav inte ifrån sig ett livstecken. Han andades till och från och med minuters mellanrum. Det var riktigt otäckt! Antagligen en överdos. Det är så hemskt att det får vara så! Att människor gör sig själva så illa. Jag fick hopp om männskligheten när det faktiskt var runt 20 personer som engagerade sig på platsen till slut. Men vilken tid det tog för ambulansen att komma! Ungefär 15 minuter! Mitt i stan! Där skulle i alla fall inte jag vilja få en hjärtattack! Då hinner man lätt dö innan man får hjälp. Illa! Med detta tänkvärda ämne avslutar jag för idag. Det är snart dags att röra sig mot stan. Tjing!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0