Är det inte det ena...

så är det ta mig 17 det andra. Igår stod jag i en butik i stan och skulle betala en present jag tänkt köpe. När jag lagt fram presenten till kassörskan börjar jag leta efter plånboken. Inte där, inte där.... inte där...borta. Jaha. Den låg alltså kvar på jobbet i min gympapåse tillsammans med mitt passerkort till jobbet. Suck. Jaja, det var bara att tacka och säga att jag tyvärr inte kunde köpa den just nu utan fick komma tillbaka en annan dag. Jag träffade Mary och Em på kvällen och åt middag ute. Kära Mary betalade åt mig så länge. Det var en trevlig kväll.

I morse var jag trött. Tydligen väldigt trött. Gjorde typ allt på rutin men glömde en sak. När jag säger Hejdå till Mr T på tunnelbanan säger han " Vi hörs sen" och då trillar den lilla poletten ner. Mobilen. Suck... igen. Så jag reste till jobbet utan pengar, passetrkort till jobbet eller mobiltelefon. Ultimat! Jippie... Hur som hade jag tur när jag väl kom fram till entren på jobbet då vakten kände igen mig och släppte in mig utan några pinsamma och långtradiga plågor. Nu har jag iaf återförenats med min plånbok och mitt passerkort. Nu fattas bara min mobil så är jag hel igen. Jag tror att jag lyckats plasera min mobil på ett väldigt dumt ställe. Jag har aldrgi glömt min mobil så många gånger som när jag placerade laddaren till mobilen där den står nu. Kanske är dags att börja tänka om...

För övrigt ska jag och Mr T på teater ikväll. Det ska bli roligt. Hoppas inte jag glömmer något...

Tjing!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0