An Open Mind

Idag gick startskottet för "vårterminen" och min start i träningsträsket. Jag tog mig ner före lunch och cyklade 10 minuter (det heter visst spinning i träningstermer) och sen gav jag mig på lite arm-, ben- och magträning. Kände mig ganska nöjd när jag var klar. Visst kändes det att jag gjort något. Vi får väll se hur det känns i morgon. Dessvärre glider mina ögon ner mot den kula på magen som inte funnits där tidigare när jag står framför en spegel. Även om jag vill känna att jag varit duktig som tränat så känner jag mig bara ickeduktig när jag ser min mage. Har jag väl börjat titta på magen så travar blicken vidare mot höfter, rumpa och lår. Jaha. Inte direkt någon pepp-tripp direkt. Men jag försöker tänka att när jag väl har slutat med medicinen (det är inte långt kvar), då, då! ska det bli som det var innan. Jag är dock inte så säker på det... Jag tycker inte om att behöva kritisera mig själv utifrån ett viktperspektiv. Har aldrig behövt det och hoppas att jag i framtiden inte ska behöva det heller. Men just nu känner jag inte igen min kropp - och det är ta mig 17 inte kul!

Mitt mål nu är träning måndag-onsdag-fredag, jag ska verkligen försöka hålla det.

Tjing!