Musik i mina öron
Jag tycker musik är ett otroligt bra sätt att uttrycka sig på. Det är känslomässigt. Jag har flera gånger velat skriva egen musik men tiden har inte riktigt funnits till det. Jag har inte haft ron att bara sätta mig ner och låta det flöda. När jag har moments av kreativ lust för musikskapande sitter jag oftast i knepiga situationer som gör det svårt att notera det man kommer på. När jag kör bil till exempel. Det är väldigt svårt att på något bra sätt "spara" sina idéer när man samtidigt ska hålla koll på trafiken och spakarna i bilen. Har du något bra sätt så dela gärna med dig! Borde kanske alltid gå runt med en diktafon i fickan. Men även det kan vara ett knepigt sätt att dokumentera när man sitter i en bil...
Är så glad för jag har äntligen lyckats få tag på spotify!! Ännu en ny vän (vill inte glömma bort min kära vän cykeln som hamnat lite avsides under min förkylning) som jag sen jag fick den använt flitigt varje dag! Tack Pauli!
Back to work and my music!
Vår med knoppar som brister
Jag har nu snart lyckats ta mig igenom en rejäl förkylning. Jag ser ljuset på andra sidan så att säga. Dessvärre har jag lyckats smitta Mr T och det är inte bra nu till helgen. Vi ska nämligen bygga huset i Katrineholm då och för det krävs friska och starka kroppar. Ser fram emot att få huset färdigt så jag kan få börja pilla med inredningen.
Tjing!
Loppis shopping
Väl framme vid ingången får jag spräcka min stora peng och kommer så in i lokalen. Jag går fram till en trappa och vad får jag se. Ett HAV av bord med prylar både högt och lågt. M blir lyrisk och nästan springer ner för trappan och jag försöker med min förkylningsvärk i kroppen hänga på. Väl nere bland borden kan jag riktigt känna den hysteri som finns runt omkring mig och jag får verkligen hejda mig för att inte ryckas med. M är nu borta sedan länge och står antagligen och fingrar på en ny lampa (vilket hon har en liten fettish för). Efter 2 timmar bestämmer vi oss för att röra oss hemmåt, eller ja, jag bestämmer att det är dags för oss att dra oss. Jag har lyckats införskaffat 3 plåtburkar och har en kasse med dem i. När vi så ska samla ihop M:s kassar blir jag lite förbryllad. Är a lla dessa kassar verkligen hennes eller har hon råkat få med sig någon annans också i all hast och hysteri. Nehejdå. De är alla hennes och hon har också ett fotbollsspel att ta med sig hem. På väg hem går vi alltså med sex kassar och ett fotbollsspel som är kära M:s fynd och själv har jag min lilla ensamma kasse. Jag inser att det var väldigt bra att jag höll fast vid att hon inte skulle köpa den tavla hon sett och så gärna ville ha med sig. Oj oj oj. Här snackar vi shoppingrunda.
Måste dock stolt visa upp mina tre fynd som ska få bo i vår nybyggda stuga.
Den här burken är troligtvis också från 40-talet, men kan också vara äldre. Den har jag tänkt använda till thé och kaffe.
Det här är ett riktigt charmtroll i mina ögon. Antagligen lite äldre än från 40-talet. Perfekt stt ha som förbandslåda på landet!
Denna förmiddag fick mig att tänka på "En shopaholics bekännelse". Men M, i like u just the way u are!
Tjing!
Host och snörvel
Får man vuxenpoäng av att vara hemma när man är sjuk?
Tjing!
Intervju i shortcut
Enough said...
Kissen med attityd
Igår var vi på dans trots att jag kraxade värre än en kråka. Mr T fick dock hålla hårt i mig för jag var totalt urflippad. Jag skrattade mig igenom hela passet, vilket i och för sig är roligt, medans Mr T tålmodigt försökte få oss att få in de nya stegen. Stackars krake. Det är inte lätt när Fredrika väl har flippat.
Våran lilla ängel, Jersey, var som vanligt otroligt välkomnande när vi sent om sider kom hem. Jamar i högan sky och stryker sig mot allt som går, allt för att visa hur mycket hon saknat oss. Men man ska inte tro att "jag har saknat er" innebär samma sak som "klappa mig och gosa med mig". Nej. Jersey är en väldigt speciell liten kisse som bestämmer under vilka premisser detta ska gå till på. Har man klappat henne två gånger över ryggen tycker hon liksom att det räcker. När handen kommer farandes den tredje gången gäller det att göra den snälla klappen snabbt om man inte vill ha ett varnande hugg efter handen. Jag älskar henne för att hon är sådan. Speciell.
Något som jag ofta skrattar åt men som jag också blir lika skärrad av är när kissen sitter under tvättstället i väntan på att lamporna släcks då det är läggdags. På väg in till sovrummet tar hon satts och gör ett av sina världsberömda hopp med underskruv (eller något... jag hinner sällan se) och snuddar vid ens ben för att sedan ta en snabb kurva och pumpar allt vad hon orkar för att komma undan. Denna händelse går väldigt snabbt och upprepar sig så fort torkställningen hamnat ute i hallen på väg in till sovrummet. En påfrestande men som sagt också rolig, när man är på humör, övning precis innan läggdags. Hon är galen och otroligt söt. Jag älskar henne.
Time to work hard, real hard...
Förkyld med tankarna på annat håll
I förrgår skrev vi in oss i björnsbostadsbytare för att se om vi kan byta vår hyresrätt till en med bland annat fler kvadratmeter och rum. Vi har ju också funderat på att köpa, men jag börjar få kalla fötter och bestämde att vi skulle kika på hyresrätter också. Vill helst inte sätta mig i en stor skuld, även om läget på lägenheten är oslagbart. Men det finns ju så mycket mer jag vill göra. Som att resa, unna mig något extra och spara... ja för er som känner mig väl vet ni att den sista punkten är den jag tycker om mest ;)
Var precis uppe och tittade på hallåernas "studio" här på SVT. Det är alltid kul att se hur olika redaktioner arbetar. Det är nästan så att jag nu skulle vilja ha en chroma duk. Ja det vill säga om det istället för att bara visas på en TV-skärm skulle synas direkt på den grönmålade väggen. Det vore perfekt. Då kunde man förändra sina rum precis när man ville och hur man ville.
Back to business...
Tjing!
Lägenhetsångest
Det började redan förra veckan då vi hade spettsat in oss på två lägenheter som byggs vid Hornsbergsstrand. En trea och en fyra. Det gav oss stort huvudbry men såklart också en hel del glada planer inför framtiden. Men allt är inte enkelt. Eller ja... egentligen är ju ingenting enkelt. Speciellt inte när det handlar om boende och pengar. Vi har nu kommit fram till att lägenheten med fyra rum är den som är mest attraktiv. Vi har tittat på lägenhetsannonser så ögonen blöder. Priser, kvadratmeter, hyror, lägen, rum, räntor, banker, jobb listan kan göras lång på på hur många bitar man måste tänka på innan man köper en så pass dyr bostad som vi nu kollar på. Är vi villiga att lägga pengarna på boende istället för att resa X antal gånger per år eller unna oss det lilla extra eller vad det nu kan vara man vill lägga pengar på.
Just nu känner jag att jag bara vill strunta i allt samman och bara vara i samma situation som jag är nu. Ingen förändring. Men det är mest för att jag är så trött efter allt resonerande fram och tillbaka. Vad är egentligen rätt val... vad vinner man respektive förlorar man mest på... hur kommer mitt/vårt liv se ut om 1 år, 3 år, 5 år...10 år...
Så medans hjärnan går på högvarv dygnet runt försöker jag prata med så många jag kan för att bilda mig en uppfattning om vad som är rätt beslut. Många tycker lika men många tycker också olika. Valet har inte blivit lättare...
Jag sliter snart mitt hår i ren desperation på ett svar från ovan om vad som är det rätta beslutet. Bo kvar i hyresrätt eller köpa bostadsrätt. Att vara hyresrättsägare eller bostadsrättsägare.
Att vara eller icke vara, det är frågan!?
Fredag och trygghetsboende
På söndag ska vi iväg och titta på ny lägenhet. Japps, det är sant. Och anledningen är många. Bland annat så tänker de tydligen göra om vårat bostadshus till ett "trygghetsboende". För de som inte vet vad detta innebär så kommer de göra så att våra lägenheter anpassas för äldre med handikapp. Det ska eventuellt gå så långt som att de vill ha någon som ska kunna komma till bostaden för att kolla till de äldre, om jag förstått det hela rätt. Man måste även vara över en viss ålder för att få bo där sen. I R R I T A T I O N! Vad är det som händer egentligen. Ja, hur som helst gör det ju bara att den flytt vi tänkt genomföra inom en ganska snar framtid eventuellt blir av lite tidigare. Så nu ska vi alltså iväg och titta på nyproduktion på söndag. Det ska bli riktigt roligt!
Klurar över det här med arbete... det är inte lätt att göra rätt val ibland...
Journalist med plakat i hand
Nu är jag i alla fall ute på jakt igen efter nästa jobb och det här är kanske ett sätt att visa att jag finns tillgänglig. Jag tycker det är lite mer smakfullt än med ett plakat i handen på torget alla fall.
Tjing!
Sol och värme ger energi
"Inte ett moln, så långt ögat kan nå..." det är meningen som jag tänkte på när jag var ute idag. För det var precis så det såg ut på himlen. Det har varit en fantastiskt skön dag i dag med mycket sol och värme. Jag har till och med lyckats bränna mig på delar av kroppen. Kanske lyckas jag till och med bli lite brun innan påsken är slut. Jag är kvar uppe i Dalarna, men imorrn bär det hemmåt. Känns skönt att ha en dag hemma innan det är dags att börja jobba igen på tisdag.
Vi tog en promenad idag i solen ner till Siljan. Riktigt skönt! Men fick också bevis på uttrycket "det som gömms i snö kommer upp i tö". Jag räknade inte men det var otaliga högar med hundpoop på vägen ner till vattnet. Det gällde att tänka slalom så att man inte klev i en av högarna. Vad är det med dessa hundägare som inte kan ta upp fter sig? Jag förstår faktiskt inte den grejjen. Så svårt är det inte att ta med en påse och plocka upp. Det är bara väldigt bekvämt att strunta i det. Kanske borde jag sätta mig en buske och hoppa fram när de inte plockar upp och skrika något i stil med "din lata jävel, plocka upp efter dig för f-n!". Kanske inte så orginellt och jag vet heller inte om det skulle ha någon inverkan men det skulle i alla fall göra att jag fick utlopp för min irritation över det. Det värsta är folk som inte tar upp fast det står andra runt omkring och SER att personen inte plockar upp efter sin hund. I-R-R-I-T-E-R-A-N-D-E. Punkt slut.
Nu släpper jag de negativa poop-tankarna och tänker istället tillbaka på dagen med mycket sol och värme som gett mig positiv energi.
Tjing!
"Pokad" på riktigt
- får jag ta på dig?
Något som man brukar skämta om att man säger, men här var det på fullaste allvar, för när en av dem hade petat på mig var de andra inte sena att hänga på.
- Jag vill också ta på dig!
Vad svarar man på detta. "Ja visst, kläm på bara"... inte riktigt. Jag skrattade nog mest och försökte starta ett nytt samtalsämne. Jag gjorde en liten "give me five" för att undvika de petande små pekfingrarna och lyckades i alla fall avvärja några. Visst är det charmigt men liiite konstigt. Känns ungefär som att jag var en levande facebook och blev "pokad" av en massa människor.
Efter besöket på skolan var det full kareta in till Leksand för att träffa en gammal vän. Jag blev ju dessvärre försenad till vår träff men vi hann i alla fall sitta och uppdatera oss om lite av vad som hänt de senaste typ... 15 åren. Börjar det inte bli skrämmande när det är 15 år sedan man träffade någon från grundskolan. Hu vad jag känner mig gammal när jag tänker så. Men jag blickar tillbaka på en kommentar jag fick från en av lärarna på Siljansnäs skola idag. Hon frågade hur gammal jag var nu och sa efter att jag gett henne svaret att jag hunnit med väldigt mycket för att vara i min ålder. När man ser det så känns det inte som att tiden bara har försvunnit i alla fall. Jag har faktiskt gjort något med den.
Nu ska jag pusta ut och vara sällskaplig med familjen.
Tjing!
Påsk i Dalarna
Det är alltid med blandade känslor jag kommer tillbaka till Siljansnäs. Den här gången ska jag träffa en person som jag inte träffat på väldigt länge. Det känns roligt och spännande att höra hur hon har det idag. Jag tycker att livet är intressant. Vilka vägar man tar, hur det runt omkring oss påverkar osv. Jag tror nog på att allt har en mening. Om något inte blir av är det meningen att något annat ska korsa ens väg och om detta något blir av så var det tänkt så. Man får helt enkelt göra det bästa av situationen man befinner sig i. Okay, det här blev väldigt flummigt och diffust...
På vägen till jobbet idag kom en man ikapp mig och frågade vad jag jobbade med på SVT. Han hade sett mig i korridorerna och sett att vi går samma väg till jobbet. Jag blev väldigt förvånad men också väldigt glad över att en människa så lätt kan ta kontakt och starta ett samtal. Han var för övrigt väldigt trevlig och det visade sig att han arbetat länge på SVT. Jag önskar ibland att jag själv kunde förmå mig att göra samma sak. Men när jag får en impuls av att vilja göra något liknande stoppas jag ofta av vad som skulle kunna hända. Jag är helt enkelt för feg. Jag må vara social men så pass social är jag tydligen inte. Jag har inga problem att gå fram och fråga något om jag har ett ärende och i mitt yrke är det heller inga problem. Det är i privata sammanhang som det stoppar mig. Jag är antagligen rädd för att få ett nej. Ett nej tack i form av en utskällning, ett ointresse eller liknande. Jag vet inte hur pass troligt det skulle vara att det blev så men oron finns där och det gör att jag inte utsätter mig för det. Kanske jag ska försöka mig på det... bara för att trotsa min oro... helt enkelt gå fram till någon jag sett vid något tillfälle och starta ett samtal. Man kan faktiskt få ut mycket av en spontan diskussion. Något att fundera vidare på...
En parantes: Jag känner verkligen att mitt journalistiska ajabajja finger kommer fram när jag skriver "man" hela tiden men jag vill hålla allt väldigt öppet och väljer därför ofta att skriva man istället för jag/andra/den osv i min blogg. Ni som är journalister och sitter och pekar med det envisa fingret får allt ha överseende med detta...
Ät mycket god mat, gott godis och drick god dryck i helgen! Har ni tråkigt så ta en svängom till denna klassiker:
Fågeldansen
skulle ni tröttna på den så har vi alltid denna:
Balongdansen (Varning för naket!)
GLAD PÅSK!
Tiden räcker inte riktigt till
En djupare fundering...
Hur kommer det sig att man aldrig tycker att tiden räcker till? Även om man hunnit mer än mängd ärenden så är det ofta något man inte har hunnit med. I grunden är det nog en slags prestationsångest, att man ska hinna med så himla mycket varje dag. Jag vill helst att det jag gör skulle varit gjort igår. Jag är helt enkelt otålig. En egenskap som är både bra och dålig. Bra för att det gör att jag får saker gjorde men dålig eftersom man sällan är nöjd. Det finns ju alltid något mer man kan göra. Och då skyller jag ibland på tiden. Det är ju absolut inte så att jag "gör för mycket" utan det är tiden det är fel på... Eller?
Ibland måste man ta ett steg tillbaka och titta på saker på avstånd för att inse att problemet ligger nämare än vad man tror. Det är ju jag som behöver ändra på min syn på vad som är rimligt att man ska hinna med under en dag. Vissa dagar vore det bra om man inte hann med någonting alls i princip, utan bara vara. Men jag vill vara effektiv och därför blir det att jag försöker hinna med så mycket som det bara går, varje dag.
Folk pratar om att man ska leva i nuet och jag förstår meningen med det. Men det kan också tolkas som att man ska göra så mycket som det bara går för man vet aldrig hur morgondagen ser ut. Något som definitivt kan göra en stressad. Jag kan inte låta bli att vara nöjd när jag gjort en sak extra utöver det jag skulle. Jag kan inte låta bli att tänka "om jag skyndar mig med det här så hinner jag med det där också". Så jag fortsätter med min fina resonemang. Tiden räcker inte riktigt till...
Vår!?
Den här veckan tror jag kommer gå fort. Jobbar som vanligt mån-ons men på ons kväll bär det av till Dalarna. På torsdag ska jag nämligen göra ett besök på Siljansnäs skola, min gamla låg- och mellanstadie skola, och filma några barn för Bolibompa. Det ska bli riktigt roligt och arbetsdagen blir lite annorlunda. Sen blir jag kvar där uppe ett par dagar över påsk. Hoppas att vårsolen tittar fram igen och håller sig kvar. Det vore skönt!
Tjing!
Härliga vårdagar
Ha en skön dag och trevlig helg!
Tjing!
Cykel återfunnen!
Igår var jag förbi en skobutik och köpte ett par nya gympadojjor. Ja de jag har nu är inte mycket att hänga i julgranen så det behövdes verkligen. Passade på att köpa ett par till Mr T också som han kan ha på jobbet, en liten påskpresent i förskott. Det livar faktiskt upp veckan när man gör något litet extra både för sig själv, men också för någon annan.
Köp något litet till dig själv idag, det är du värd!
Tjing!
April april...
- Vart ställde du cykeln någonstans?
Jag förklarade för honom att han ju faktiskt såg på när jag parkerade den utanför sovrumsfönstret i måndags och att jag inte flyttat den sedan dess. Jag fick till svar att det var vad han mindes också men att det nu inte stod någon cykel som passade ihop med min i cykelstället.
- Va?
Jo jo, det är första april. Men han var väldigt snabb med att säga att det inte var ett aprilskämt från hans sida. Så de anklagelserna fick jag lägga ner snabbt. Så i min cykelmundering var det bara att sätta sig och skriva en "Cykel stulen"-lapp att sätta upp i porten. Vart är världen på väg!!?? Ska man inte kunna ha sin cykel i ett cykelställ med flera andra cyklar i (som för övrigt står kvar) utanför sin bostad utan att den blir stulen? Så tröttsamt! Mr T satte sig och skickade in en polisanmälan. Vi gick till och med en sväng runt huset för att se om det var någon annan som spelat oss ett spratt och gömt den lite snyggt, men icke.
Börjar tro att det inte är meningen att varken jag eller Mr T ska cykla till jobbet. Han har haft punka två gånger sedan förra veckan och min blir stulen.
Det mest upplyftande på hela morgonen var nog när vi var på väg ut genom porten där jag satt upp lappen om min stulna cykel. Tog mig en extra titt på lappen och såg att jag skrivit "Cyckel stulen" och lite längre ner i texten "cyckelstället". Otroligt pinsamt då man ska vara journalist och kunna det svenska språket relativt bra (för er som heller inte kan stava så ska det stå cykel, utan "c")... Bad Mr T om en penna. Kluddrade över mina två "c" med en blyertspenna och insåg att det inte blev speciellt mycket bättre. Nu såg det snarare ut som att någon hade stört sig på min stavning och kluddrat över för att visa hur det skulle stavas.
Vilken tur att solen skiner på en blå himmel denna första april!
